Årets första regatta....Barösundsregattan!

Äntligen var det dags för att få släppa tyglarna fria på Saphira. Prognosen under veckan innan kappseglingen lutade åt väldigt labra vindar från S-SO. Vi skulle få segla shorthanded då en av mina trogna gastar fick hem sin sambo efter diskbrocksoperation. Fullt förståeligt ville han vara hemma och ta hand om henne. Krya på dig Lisa :)!! Jag fick bråttom med att beställa hem förlängningsdelar till min gamla autopilot, så att vi skulle kunna segla spinnaker på två. Under fredagens färd ut mot Ämtö, så monterades den högst provisoriskt och snabbt på plats och arrangemanget fungerade utmärkt. Tyvärr inga bilder på detta men min gast Mathe tyckte det mer liknade ett "sniper-rifle" än en autopilot då sargmonteringen gjorde att det gick åt 3 av Raymarines längsta förlängare...;)!!
Sedan kom den stora chocken.......hur mycket jag än letade så hittade jag inte spinnarn.....stora skäms-kudden fram, fy katten vad surt det var!!
Banan:

På lördagen så blev livet lite lättare då prognosen lovade 4-7 m/s men kändes ändå rätt så kört på någon chans till topp-placering med en halvlång spinnakerbog och en jättelång spinnakerbog från rödpricken ute på Flisdjupet. Förhoppningen var att vi skulle kryssa "högt och snabbt" ;)...för att inte tappa så mycket.

Hur gick det då: Efter en riktigt ursusel start, varför skall det vara så svårt att bestämma sig för vad man skall göra= handlingsplan och så kör...hmm. Mer starter behövs! Våra kryssar var vi riktigt nöjda med både i lätt och i mellanvinden. Både höjden och farten fanns där, vilket kändes skönt.

Efter vår urusla start hade vi turen att kunna slippa det lilla stiltjebältet somvar precis vid rundningen av Gråholmarna. Ett flertal av båtarna som hade vi hade före oss fastnade där och vi lyckades slinka runt och komma ut som första båt. Startgrupp 2 hade haft mer vind på vägen ner och de första båtarna var ikapp och förbi en bit in på slör/halvindsbogen västerut. Vi höll farten bra mot övriga, visst tog spinnakerbåtarna på oss men vi rundade  lilla ön söder om St. Gåsön som tredje båt.

Efter rundning så började den långa kryssen ut mot rödpricken på Flisdjupet. Vind låg på 4-5 m/s till en början för att öka lite till 5-6 m/s utanför Fyrudden. Förutom några mindre bra taktiska vägval så kryssade vi riktigt bra, känns skönt att hitta tillbaka till det som vi lärde oss på Harrys Race. Vi seglade med alldeles för lösa skot och segel i 3-5 m/s. Nu med mera upptajtade skot och segel så fick vi både fart och höjd att fungera.

Vi hade en riktigt rolig match i matchen mot kompisarna i Birdie 32:an. Vi bytte positioner ett antal gånger under racets gång.
När vi väl började komma ut på Flisdjupet så minskade plötsligt vinden till 2-3 m/s och alla fick det svårt att hålla både farten och höjden. Grupp 1 gynnades här av att det blev något av en omstart då vi kom betydligt närmre de ledande båtarna. Hade inte vinden skrotat här så skulle reultatet blivit ett helt annat tror jag....men detta tillhör ju seglarlivet. Här seglade vi lika fort eller fortare än genua-båtarna, trots lite vind och rätt så skapliga vågor.
När vi väl hade rundat rödpricken kom vårt förväntade "ras". Vi fick skära rejält för att överhuvudtaget ha något tryck i seglen. Turen var dock med oss igen för när vi kom in innanför Barnsö så tilltog vinden igen och vi höll bra fart. På väg ut möt Låga Baggholmen så kunde vi efter två slag sträcka ända ut. Efter rundningen blev halvvind in mot farleden igen för att sedan länsa sista biten upp mot mållinjen. Här avtog vår krafter skall jag väl vara ärlig att säga, så vi platt-länsade med saxade segel sista biten.

Som summering kan sägas att det var en rolig segling då grupp 1 höll ihop ända i över mållinjen. Det lilla övertag vi lyckades få ut på kryssarna åts upp på undanvindarna av spinnakerbåtarna, vilket ju var att förvänta. Ändock så hade vi bra fart totalt. Vi blev femma av fjorton båtar vilket vi är jättenöjda med. Visst finns det en undran om hur vi skulle ha klarat oss med spinnakern. Men men....nya tag kommer...:)!! Kappseglingskänlsan sitter fortfarande kvar trots att det är onsdag-kväll när jag skriver detta. Det är en otroligt häftigt och härligt rus......:)!!

Stort tack till Mathias Andersson som står ut med en velande kapten och stort tack till Björn Fredriksson som har tagit de fina bilderna på oss i Novan.

Resultatet finns att beskåda här : FBS hemsida