Livet är tyvärr inte bara båtar och skärgård men även den minsta lilla chans betyder oerhörd avlastning och luftningstillfällen.....!

Ibland blir inte livet riktigt vad som man planerar eller rättare sagt man har ingen kontroll på allt vad som händer och då får man ta saker utefter hur de kommer och uppenbarar sig. Vet inte om jag har skrivit om detta förut men jag har en dotter som idag är 15 år och hon har haft barnreumatism sedan 6 år som sedan under hennes uppväxt har visat sig vara SLE, dvs en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper sig själv. Här i Sverige (västvärlden i stort) så är angreppssättet att "gömma" det hela med kortison och cellgifter så att man skall må så bra som möjligt även fast man inte kommer åt själva problematiken. Jag behöver inte gå in på det hela så djupt men detta har gett min dotter ganska många och svåra komplikationer i efterhand.
Vi (våra två familjer eftersom vi är skilda) har dock valt en annan filosofi för dottern som bland annat har inneburit två behandlingar i Japan. Den första var förra hösten på cirka en månad och den andra nu som skulle ha varat 6 månader som tyvärr blev avbruten då dottern fick en inflammation som flammade upp på och från benet strax över hennes vänstra fotled.
I februari och mars så var dottern inte i ett gott skick så hon blev inlagd och fick ordentliga doser av både kortison och annat för att få stopp på det hela och vi blev i princip tvingade att låta dottern få cellgifter. Dottern och exfrun mådde så fruktansvärt dåligt så de flydde fältet till Japan för att få ordning på det hela. Tyvärr innebar cellgiftsbehandlingen att redan då startade hennes inflammations i benet som sedan sakta kom upp till ytan. Så dottern kom hem nu i början på Juli och har efter detta genomgått två operationer för att få i ordning på detta. Att bli inlagd i Japan skulle kostat oss enorma pengar, för all behandling har vi fått betala för själva + att det finns och har funnits underbara människor i vår närhet som har bidragit i stor som smått med pengar så att dottern har haft möjlighet till detta.  Sjukvården i Sverige och västvärlden är verkligen fantastisk och det finns många som har hjälpt oss under åren och som har betytt mycket för dottern. Men samtidigt så är tyvärr sjukvården liten inskränkt och har svårt att vidga sina vyer för nya och annorlunda metoder som många skulle må oerhört bra av.
Vi har valt en annan metod/väg där det bygger på att rensa kroppen från gifter och annat elände som kroppen tagit upp så att kroppens eget immunförsvar kan orka jobba som det är tänkt att den skall göra. Den behandling hon fick i Japan och som den Funktionella behandlingsformen bygger på att stärka upp immunförsvaret istället för att bryta ner den.
Nu är dock dottern på bättringsvägen igen tack vare antibiotika, men hennes sår kommer att ta lång tid att läka, ända fram till december enligt läkarna så jag och våra familjer jobbar hårt på att stödja/hjälpa dottern så att hon får leva ett så normalt liv som det bara går.